Sen jag blev mamma och då också blev föräldraledig har jag funderat mycket på det här med mamma vs. feminist. Jag har alltid kallat mig feminist och jämställdhetsfrågorna har alltid legat mig varmt om hjärtat. Sen hamnar man mitt i den fruktade kvinnofällan. Här är jag nu, jag tar hela föräldraledigheten medan min sambo gör karriär. Men jag känner mig långt ifrån som en förlorare, jag får massor av tid med mitt barn och jag måste säga att vara hemma med henne är just nu mitt förstahandsval blad sysselsättningar.
På DN debatt skriver Bo Rothstein om den heterosexuella kärnfamiljen som ett antifeministiskt projekt. Nog är det svårt att stänga ute de traditionella könsrollerna när barnet har kommit. Medan jag är hemma och förlorar år på arbetsmarknaden går min sambo om mig i karriärstegen. Men det här är vårat val, det som passar bäst just nu för våran familj. Jag har valt att vara hemma med Hilma och nog gör jag ett viktigt jobb alltid. Jag ger ett barn en bra start på livet, massor av kärlek och tid så hon ska växa upp till en bra och trygg människa. Jag går inte hemma och slappar utan gör ett viktigt jobb och får många bra erfarenheter inför framtiden. Det är verkligendags att uppvärdera arbetet med att ta hand om sina barn.
No comments:
Post a Comment