Riktiga pappor stannar hemma?

Jan Söderqvist skriver idag på Expressens debattsida om att riktiga pappor stannar hemma med sina barn, de delar på föräldraledigheten.

Att "min" regering vill ha vårdnadsbidrag och motsätter sig kvotering av föräldraledigheten gör mig illamående. Familjepolitiken kan bli Alliansens fall i nästa val, nu när Mona Sahlin kan locka till sig alla som inte står ut med gubbigheten.

Det han missat är att de flesta familjer vill få välja själva. En familjepolitik som förespråkar valfrihet lockar väljare, de skrämmer inte bort.

Det är dags att börja tala klarspråk. De män som vägrar att vara barnlediga, och de som fejkar genom att ta ut sommarsemestern som barnledighet, är inte fäder i någon rimlig mening eftersom de inte anser sig ha tid att utöva föräldraskap.

Jag håller med om att den pappan som vägrar vara föräldraledig nog ska fundera över om det här med att vara pappa var hans grej. Men jag tror att det vanligaste problemet är att mammorna vägra släppa ifrån sig sina dagar.

Även den familj som bara plockar ut halva föräldrapenningen erhåller en förmån som saknar motstycke i den övriga världen. Naturligtvis ska ingen stat tvinga någon familj att ta ut också den andra halvan, men en regering har all rätt att med ekonomiska incitament uppmuntra en utveckling i riktning bort från spermadonatorer och ofrivilliga hemmafruar. Vad ska vi annars ha politik till?

Jag tycker verkligen att det skulle vara sorgligt om många familjer tvingades sätta sina barn på dagis redan efter 8mån. Jag tror barn mår väldigt bra av att få vara hemma minst ett år, och många mår säker bra av att vara hemma ännu lite till. Sen tror jag att Jan Söderqvist har missuppfattat det här med politik, den är inte till för att styra och ställa så mycket som möjligt. Han som röstade borgerligt borde väl hålla med mig i att den största politiska utmaningen i Sverige är att öka människan frihet till egna beslut och eget ansvar.

Dessutom är allt prat om ”kvotering” överhuvudtaget en dimridå. Är kanske även rösträtten orättfärdigt ”kvoterad”? Är avskaffandet av sambeskattningen ett övergrepp på kärnfamiljen? I så fall är hela socialförsäkringssystemet i övrigt ”kvoterat”. Vad det handlar om är naturligtvis en individualisering av en förmån som är tillgänglig för alla medborgare.

Jag kan förstå det här argumentet men jag tycker att dagarna tillhör barnet, inte föräldrarna. Det är ju för barnets skull föräldrarna är hemma.